Kapitel 3. Hôtel des Bourses
Det fanns olika typer av bankverksamhet långt innan utvecklingen tog fart i Europa på 1400-talet. Cicero skriver t.ex. om en finansiär i sin tidigare refererade berättelse från Syrakusa. I och med romarrikets kollaps förändrades dock förutsättningarna, särskilt i Väst-Rom. Germanska stammar anföll det västromerska riket, germanen Odovakar störtade den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus och utropade sig till kung år 476. En mer osäker och sluten epok inleddes i Europa. ÖstRom, med huvudstaden Konstantinopel, levde däremot vidare långt borta från Västeuropa.
Bankverksamhet kom senare att utvecklas där handel och varuflöde var som intensivast. Det började i Venedig, Florens, kring södra Medelhavet och i södra Tyskland. Familjen Medici från Florens var några av de första bankirerna, familjen Fugger från Augsburg spelade en viktig roll under 1400- och delar av 1500-talet. Under 1500- och 1600-talen fortsatte utvecklingen i norra Europa. Holland, med Amsterdam som ekonomiskt centrum, växte fram som ett betydande område för handel och finansiell verksamhet. Familjen Fugger hade dotterbolag i bl.a. Rom, Venedig, Buda, Krakow, Nürnberg, Antwerpen och Lissabon.
I sin bok Le nouveau négociant skriver Samuel Ricard år 1681 om Börsen (le Bourse) som en mötesplats för finansiärer, köpmän, valutahandlare, agenter och mäklare. Namnet ”bourse” lär härstamma från husägaren Van der Bourse, vars Hôtel des Bourses kom att användas för olika affärstransaktioner. Många städer hade sådana mötesplatser, ofta benämnda Marknadsplatsen. Det finns spår av sådana tidiga marknadsplatser i bl.a. Tyskland med flera lokala börser.
Tillkomsten av sådana börser varierade regionalt. Redan år 1111 fanns penningmäklare i italienska Lucca. Pisa, Venedig, Barcelona och Florens hade alla under 1300-talet något som liknade börser. Man förhandlade om statliga lån i Florens omkring 1330. Intressant är att tyska gruvor ”noterades” på 1400-talet på mässorna i Leipzig. Antwerpen byggde en mötesplats för mäklare 1517. Aktiebörser grundades i Amsterdam år 1611 (den gamla 1530), i Hamburg 1685 (den gamla 1558), i London 1698 och i Paris 1724 (den gamla 1563).
Marknadsplatserna från 1600-talet hade många likheter med dagens börser. De var naturligtvis inte lika välutvecklade som i dag men kan ändå anses som avancerade med tanke på tidsperioden. Amsterdam kom att bli ett mycket speciellt handelscentrum. Där fanns inte bara vanlig aktiehandel utan man kunde också spekulera i framtida marknader eller spekulera utan att ha vare sig pengar eller aktier att investera. Både stora aktörer och småsparare var aktiva i Amsterdam.
Den franske historikern Fernand Braudel nämner detta när han 1688 skriver om boken Confusion de confusions av José de la Vegas. Boken tar upp optionshandel, handel på marginalen och att köpa/sälja utan att äga några aktier. Den kommission som utgick vid en transaktion i Amsterdam var dessutom förvånansvärt låg för att vara så tidigt i börshistorien,
Som jämförelse kan nämnas att det t.ex. i Fjärran Östern inte fanns några officiella börser liknande de i Europa, men det fanns gott om mässor, lokala marknader och penningväxlare. Stark myndighetskontroll av mässorna rådde i Kina, där det dock fanns en livlig handel på lokal nivå. Däremot var det sällsynt att handel och marknadsplatser organiserades på högre nivå.
Nyheter spreds inte snabbt på den tiden, och exklusiv information om t.ex. ett militärt slag gav investeraren möjlighet att tjäna en förmögenhet. Det sägs att familjen Rotschild var tidigt välinformerad om hur slaget vid Waterloo slutade, något som de kom att dra finansiell nytta av. Några bankirer och mäklare lär ha betalat speciella informatörer inom arméerna för att få förstahandsinformation om utgången av ett specifikt slag. Informationen sändes med snabba hästar, som byttes flera gånger, innan ett utmattat sändebud kunde leverera nyheten till en mäklare i staden som i sin tur kunde agera på basis av den unika informationen. Napoleon själv sägs ha innehållit information från ett slagfält för att hjälpa någon att tjäna pengar på börsen i Paris.
De lokala mässorna och marknadsplatserna var fortfarande mycket viktiga – börserna var ännu i ett förhistoriskt skede. Till en början var det många olika varor som handlades på många lokala handelsplatser. Under 1200-talet växte det fram ett nätverk av lokala marknader. Staten växte sig starkare under 1200-talet och vissa städer blev därigenom viktigare än andra. Marknaderna växte och bönderna fick mer pengar. Beskattningen kunde därigenom öka mer än vad som skett sedan antiken.
Under 1400-talet ökade städernas betydelse, och priserna på jordbruksprodukter stagnerade eller föll samtidigt som värdet av de första industriellt tillverkade produkterna steg. Stadens storlek var viktig för framväxten av ökad handel. Invånarna behövde vara tillräckligt många för att man i staden skulle kunna sälja dyrbara varor som vin, siden och tavlor. Det blev tillväxt av bagerier, möbeltillverkare, enkla tryckerier, kaféer och små restauranger. Det var viktigt att det fanns tillräckligt många invånare för att den lokale köpmannen eller mäklaren skulle kunna bedriva sin handel, och för att bankerna skulle kunna attrahera och tillhandahålla kapital. Handeln med andra städer och länder expanderade, hjulen snurrade fortare och städerna övertog alltmer den roll som tidigare hade spelats av de lokala samhällenas marknadsplatser.
Var landets eller regionens härskare fysiskt bodde eller befann sig var av största vikt. I härskarens följe befann sig ett stort antal människor som i sin tur köpte mat och kläder, hyrde eller köpte hus. Dessa regionala huvudstäder blev ofta centrum för dåtidens lyxartiklar. För första gången sedan romartiden började större städer växa fram. Ingen stad hade sedan romartiden haft fler än 30 000 invånare. Paris växte under 1200-talet från 20 000 invånare till 200 000. Trots detta var Paris mycket mindre än antikens Rom.
De växande marknadsplatserna och de allt större städerna ledde till utökad handel och ett allt större behov av snabba transporter. En stor del av transporterna skedde till havs eller via floder och sjöar. Då vattentransporter inte stod till buds var transporter på de ofta undermåliga vägarna eller snarare stigarna den enda möjligheten. Romarna hade haft ett väl utbyggt vägnät, delvis för att snabbt kunna nå avlägsna provinser med sina militära styrkor, men efter romarrikets nedgång hade detta sakta förfallit. Under medeltiden var dessa stenbelagda vägar fortfarande bland det bästa som kunde erbjudas. Eftersom handeln tidigare varit begränsad hade de lokala härskarna inte brytt sig om vägar utanför sitt närmaste område. Med utökad handel blev intresset mycket större och vägnätet började byggas ut i delar av Europa från 1100–1200-talet och framåt. Med utbyggda vägar och ökade transporter med fler människor och djur på vägarna ökade behovet av hotell och vägrestauranger. Det började byggas små värdshus längs vägarna som kunde erbjuda både rum, måltider, stall och godsförvaring. Om man var känd, förmögen eller kvinna kunde man till och med få en egen säng i något av värdshusen med varierande kvalitet.. Det rådde redan då stora kvalitetsskillnader mellan olika hotell och restauranger.
Transporter var för de flesta människor något som företogs i ens närområde. Förutom i samband med krig, naturkatastrofer eller folkvandringar levde och dog de flesta människor inom ett mycket begränsat område, kanske några få mil. Transporter tog mestadels lång tid, och fram till 1800-talet gick det inte att till lands ta sig fram snabbare än en häst galopperade. Nyheter spreds ju på samma sätt, och detta kunde ofta leda till att strider fortfarande utkämpades trots att ett fredsfördrag, veckor tidigare hade skrivits på. Nyheterna var förstås nyheter även på den tiden, men det är lite som det är med ljuset från stjärnor. Vi vet att det ljus vi ser från en stjärna skickades ut för länge sedan – mycket har hänt sedan dess och stjärnan kanske inte ens finns längre.
Kunskap från generation till generation överfördes oftast genom berättelser. I västra Europa var vi sena med att börja använda papper. Papperstillverkning och -användning fanns i Asien sedan lång tid tillbaka. Redan under 900-talet exporterades papper från Marocko till det muslimska Spanien.
Böcker för kommersiellt bruk började tryckas i Paris på 1200-talet. Det trycktes läroböcker, kyrkliga och juridiska böcker men även riddarromaner och historiska arbeten. Bokkonsten spred sig under århundradena runtom i Europa, och i slutet på 1400-talet fanns det över hundra tryckpressar bara i Venedig. Upplagorna var förstås ofta små i början, men tryckkonsten underlättade självklart kunskapsspridning och i förlängningen möjlighet till investeringar och handel. Den spred sig längs handelsvägarna precis som alla andra trender, nyheter, sjukdomar, innovationer och varor.
