Kapitel 1. För länge sedan i Rom …
Jordbruk började bedrivas för cirka 12 000 år sedan och handel har förekommit i tusentals år. Det fanns handelsplatser i de blomstrande och rika områdena mellan Eufrat och Tigris redan 7 000 år f.Kr. Egyptierna handlade både i Nildeltat och med andra länder runt Medelhavet. I det romerska riket, från år 700 f.Kr. till slutet på 400-talet e.Kr., bedrevs omfattande handel, först kring Medelhavet och sedan även längre norrut. Vägar och annan infrastruktur anlades, mynt tillverkades och spreds runt det väldiga riket. Med nya geografiska erövringar utökades också handeln. Ett tidigt exempel på handel över stora avstånd var de metaller från norra Europa som behövdes för att utrusta den växande romerska armén.
Från de filosofer och författare som verkade i det antika Grekland finns flera exempel på kommersiella uttryck och koncept. Platon (427–347 f.Kr.), Aristoteles (384–322 f.Kr.) och Xenofon (ca 428–354 f.Kr.) uttalar sig i sina verk om pengar, byten, värde och specialisering. Xenofon diskuterar betydelsen av marknadsstorlek för att möjliggöra specialisering. Aristoteles berör prismekanismer, värden och pengar.
Cicero föddes år 106 f.Kr. i staden Arpinum, tio mil sydost om Rom. Under sitt på den tiden jämförelsevis långa liv (han dog 43 f.Kr.) blev han konsul och praetor, en mycket respekterad och omstridd romersk statsman. Han är mest känd som försvarare i domstolen av framstående romare och som författare och filosof. Han nedtecknade flera av sina tal och efterlämnade ett betydande antal brev och skrifter som behandlar olika juridiska, etiska och filosofiska ämnen. En snabb titt på några av de ”praktikfall” av Cicero som finns bevarade avslöjar att mycket av det vi läser i dagens tidningar har varit på agendan förut.
Cicero skriver ungefär så här i sitt första praktikfall: ”Anta att det råder svält, att det inte finns tillräckligt med föda på Rhodos. Priset på majs är mycket högt. En hederlig handelsman har skeppat en mängd majs från Alexandria. Han vet att det finns fler skepp på väg från Alexandria med ännu större mängder majs. Bör han berätta detta för invånarna på Rhodos? Eller ska han vara tyst och sälja sitt parti majs till högstbjudande?”
Cicero låter olika synpunkter komma till tals i en dialog mellan cynikern Diogenes från Babylon och sin lärde lärjunge Antipater. Antipater menar att alla fakta måste läggas fram för befolkningen på Rhodos; köparen måste vara lika välinformerad som säljaren. Diogenes å sin sida förfäktar att om säljaren deklarerar kvaliteten på sin brödsäd enligt lag och pekar ut eventuella skadade partier för köparen så har han uppfyllt sina skyldigheter och tagit sitt ansvar. Så länge skepparen inte far med osanning har han rätt att sälja sin vara så lönsamt som möjligt. Antipater menar att en handelsman bör handla för mänsklighetens och samhällets bästa. Diogenes svarar med att anföra: ”Men det finns nu privat egendom i detta land. Annars skulle ingenting bli sålt, utan allt skulle bli bortskänkt. Jag har fraktat min last. Jag har salubjudit den till lika lågt pris som andra handelsmän, till och med lägre om jag har för stora lager. Vem bedrar jag?”
Den här berättelsen tangerar vissa av dagens ekonomiska frågor om bl.a. exklusiv information, den perfekta marknaden där alla tillgängliga fakta avspeglas i priset, etik och moral.
Som ett kuriosum ska vi ta upp en annan berättelse som tyvärr visar på att det redan då fanns skrupelfria affärsmän. i ämnet ”vidlyftiga affärer”. Cicero skriver om ”en romersk gentleman vid namn Gaius Canius, en tämligen festlig och lärd person” enligt Cicero. Cicero berättar att denne romerske man reste till Syrakusa på Sicilien, inte i affärer utan på semester. (Vad säger ni? Detta är år 50 f.Kr!) Gaius Canius hade ofta talat om att köpa en mindre fastighet i Syrakusa där han ostört kunde bjuda in och underhålla sina vänner. När detta blev känt kontaktades Canius av en bankir, Pythius från Syrakusa, som berättade att han hade en egendom vid havet. Den var inte till salu men Canius fick lov att nyttja den som sin egen. Pythius bjöd också in Canius till middag påföljande dag.
Bankiren Pythius kallade sedan på traktens fiskare och bad dem att fiska i vattnen framför huset. När Canius anlände punktligt till middagen kunde han från terrassen beskåda alla fiskebåtar som tog upp dagens fångst precis utanför Pythius hus. Canius kände sig tvungen att fråga vad detta handlade om – alla båtar och all denna fisk? Bankiren och husägaren Pythius förklarade då att all fisk i Syrakusa fångades där på hans egendom. Canius blev mycket intresserad och begärde av Pythius att få köpa huset. Denne var till en början motvillig, men, som Cicero skriver, låt oss göra en lång historia kort. Pythius sålde sin egendom och Canius betalade vad som krävdes eftersom han var en rik man.
Dagen därpå hade Canius bjudit sina vänner till det nya huset, men de såg varken båtar eller fiskare. Canius blev mycket förvånad och frågade sin granne om det var något slags helgdag för just fiskare. Grannen svarade att han inte visste det, men att ingen ändå fiskade där i vanliga fall och att han inte kunde förstå vad som hänt dagen innan med alla båtar som var därnere.
Efter det här tvåtusenåriga avstampet kan vi närma oss lite modernare tider och komma in på ekonomisk historia, som också kan beskrivas som marknadsekonomins utveckling från början till – förhoppningsvis inte – slutet.
